... jag, Catta alltså.
Jag gav upp innan Johan, redan igårkväll.
Hunger+matthet+håglöshet, och vetskapen om att jag måste få i mig den där otäcka grönsaksjuicen som får mig att kräkas gjorde att jag bröt fastan.
Med ett löfte till mig själv om att aldrig någonsin göra om detta igen!
En ostmacka har aldrig smakat så gott... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar